För varje gång då ställs inför en "frestelse" och ser något du önskar äta, men vet att du inte borde, börjar du i ditt inre att diskutera med dig själv: Det ser himla gott ut det där, men jag vet att jag inte borde. Men nu har moster Britta bakat för min skull, och då borde jag ju äta så hon inte blir besviken. Fast det ingår inte i min matplan... Men bara en liten bit. Fast jag blir besviken sen...
De här argumenten som sker i ditt inre skapar en inre stress. En obehaglig stress som du vill bli av med. Det enklaste sättet att bli av med spänningen och den inre stressen är att helt enkelt ge efter och äta det du frestas av. Då kommer din spänning att ge med sig på en gång. Faktiskt till och med innan du har ätit det de frestas av och bara i och med det att du har bestämt dig för att ge efter. Därför är det ett väldigt lätt sätt att hantera dessa situationer på.
MEN, det finns andra valmöjligheter och sätt att bli av med spänningen. För du är väl medveten om hur du kommer att känna och tänka efter att du har gett efter för frestelsen, och det är inte en behaglig känsla, eller hur?! Det bästa sättet att låta bli att äta det du frestas av är att helt enkelt bestämma dig för att det är INGET ALTERNATIV. Det som inte står i din matplan är INGET ALTERNATIV. I och med att du säger det till dig själ, så blir du också av med spänningarna och stressen och du kommer inte att känna ånger efteråt - tvärtom kommer du att känna dig stolt och stark.
Tänk på andra "regler" du har i livet som också innebär "Inget alternativ". Att borsta tänderna till exempel. Inte står du och dividerar med dig själv varje morgon och kväll om du ska borsta tänderna eller inte? Du borstar därför att det är en "regel" i livet som du följer. Så kommer du att känna för dina matregler också när du bestämmer dig för att de inte är något alternativ.
ATT GÖRA:
Gör ett (eller flera) Peppkort med texten "INGET ALTERNATIV". Ta fram och läs detta kort minst ett par gånger om dagen för att stärka dig själv och ditt beslut.
DINA SABOTERANDE TANKAR:
Jag är värd att kunna äta det jag vill.
Om jag vill kunna njuta av att vara smal, så är det inte ett alternativ för mig. Jag kan inte äta allt som jag blir sugen på och som jag vet är gott och samtidigt gå ner i vikt. Hellre vill jag kunna njuta av min smala kropp och känslan av att kunna välja det som är bra för mig.
Jag tror inte att jag kommer att kunna acceptera att inte kunna äta spontant och när tillfälle uppstår. Jag vill inte hålla mig till min matplan enbart.
Jag har länge unnat mig både det ena och det andra, så det är ett naturligt förhållningssätt för mig. Men å andra sidan så märker jag att detta spontana ätande inte fungerar för mig. Det gör att jag väger mer än vad jag önskar i nuläget. Jag behöver acceptera att det inte är hållbart för mig och träna på att säga "Inget alternativ" istället.
Har du egna saboterande tankar? Skriv ner dem som är aktuella för dig din på ett Anti Sabotage Peppkort.
DAGENS SKRIVÖVNING:
Skriv i din anteckningsbok:
När jag ställs inför frestelsen att äta något som jag inte planerat, så kommer jag att:
DAGENS ATT-GÖRA LISTA:
- Jag har läst mina Peppkort ___ ggr.
- Jag har läst mitt/mina Anti Sabotage Peppkort ___ ggr.
- Jag satt ner och åt långsamt och njutningsfullt
varje gång - de flesta gångerna - några gånger - Jag berömde mig själv när jag gjorde bra val som har med min viktminskning att göra
varje gång - de flesta gångerna - några gånger - Jag var mer medveten kring min vardagsmotion och rörde på mig mer än vanligt:
varje tillfälle - många gånger - några gånger - Jag gjorde någon form av planerad träning (om så bara för 5 - 10 minuter).
- Jag har skrivit morgondagens matplan.
- Jag har bockat av allt jag ätit i matplanen och skrivit upp och ringat in sådant jag ätit som inte stod med.
- Jag har gjort mitt/mina "INGET ALTERNATIV"- Peppkort.
Den här utmaningen kom lägligt, men tyvärr två dagara för sent. Eftersom jag precis varit på avdelningskonferens 2 dagar och inte kunnat styra mitt ätande. Och dessutom - som vanligt - tappat greppet när det finns godis att tillgå.
SvaraRaderaJag är lite tillbaka på ruta ett känner jag, eller kanske har jag bara backat något steg. Jag får se i morgon också hur det gått. Jag väger mig på fredagar när jag är på gymet och har tillgång till våg.
Vart har alla tagit vägen förresten? Hur går det för er?
Cissan
Jag har en jobbig period på olika sätt och mäktar inte med att göra alla övningar. Jag läser, skriver ut och sätter i pärm men GÖR inte allt. Jag har minskat mitt godissug ganska rejält, går inte i skafferiet och nallar som förut. Men jag skriver inte matplaner så det slinker ner lite för mkt under dagarna iaf. Jag har valt att inte väga mig men känner på kläderna att jag minskat något - det känns positivt! Tycker att övningarna kommer väldigt tätt o blir lite stressad av det, men jag försöker hålla i några vanor och skriver emellanåt i min bok.Det känns bättre att tänka att man backat några steg än att vara tillbaka på ruta ett - eller hur Cissan? Tänkte på dina tidigare inlägg om socker, det lät som du åt mest när du var borta? Kan du "låtsas" att det är som på hemmaplan dvs godissäkrat? Tänka att nu gör jag som när det inte finns godis? Låter ju enkelt, jag vet, men det vara bara en fundering! Lycka till!/Lena
RaderaCissan, du säger det själv. Du är INTE tillbaka på ruta ett. Du har lärt dig nya tankar och vanor, så du kanske möjligtvis har backat något steg, men absolut inte ända till början.
RaderaDra istället lärdom av det som hänt och fundera på hur du ska hantera situationen när den dyker upp nästa gång - för det lär hända igen ;-).
Lena, du tänker och handlar alldeles rätt. Om du tycker att det går för snabbt, så gör det i din takt. Se bara till att du inte förlorar farten helt och "fastnar" eller "backar".
RaderaAlla övningar är inte lika viktiga för var och en, men jag brukar ge rådet att man ska prova innan man "förkastar". När det gäller att skriva matplaner så är just det väldigt viktigt för en del, men inte alls lika viktigt för andra. Om du känner att du tappar kontrollen när du inte skriver, så tycker jag att du ska fundera på hur du kan få tillbaka den vanan, för den är troligtvis en av nycklarna för att du ska komma tillrätta med dina matvanor.
Kanske kan du göra någon enklare variant? Troligtvis handlar det om att skriva under en tid, tills du har fått in rätt vanor, tankar och handlingar.
Bra råd där med sockerfrosseriet :-)!
Tack Lena och Ulrika. Jo lena, jag ska försöka tänka bort det godis som är tillgängligt när jag är borta. Inte så lätt när det bara finns där. Det fungerar som sagt bra hemma men inte när det är mitt framför näsan på mig och bjuds. Att böta för varje bit fungerar inte heller. Jag betalar gärna. Kanske att jag ska börja tänka att offentligt godis är riktigt snuskigt och bakteriefyllt och att alla har nyst ner i skålen? Jag jobbar vidare....
SvaraRaderaJag är inte tillbaka till ruta ett, jag förstår det också, och så här några veckor in i kursen börjar det kännas att vissa delar sitter, läsa kort, saboterande tankar, berömma mm. Vid vägningen idag gick det bra ändå så det är bara att kämpa på.
Trevlig helg!
Cissan